Torsdag Dubuque till Chicago.

Dagen började med att Louise tog ett dopp i hotellets pool. Sedan åt vi en för oss lite märklig frukost kaffet var som väntat av det blaskigare slaget och smakade knappt mer än varmvatten. Det fanns en hel del bröd och bullar men knappt något pålägg. Lite sylt och jordnötssmör var det som erbjöds. Dom hade också ett våffelhjärn där man kunde grädda våfflor. Det fanns också en konstig lite salt gröt som man hällde över en bulle. Alla verkade ta sådant så vi testade, men det tilltalade inte våra svenska smaklökar. Som tur var hade vi tagit en doggybag med oss från gårdagens middag på dinern så vi kunde ta resterna därifrån efter frukosten. Vi checkade ut från hotellet och tog oss en tur i Dubuque. Där hittade vi ett museum/informationcenter som var uppbyggt kring Mississippi floden. Där fanns akvarium med fisk och djurliv i floden och utställningar om flodens historia. Vi tillbringade en intressant förmiddag här. Sedan körde vi vidare mot en liten stad som heter Galina. Ronnie och Ingrid gav oss tipset att ta en avstickare dit och det visade sig vara väl värt att titta på staden. Här finns ett gammalt centrum där de flest husen är välbevarade 1800-tals hus. Staden är mest känd för att Nordstaternas befälhavare under Amerikanska inbördeskriget U.S Grant kommer härifrån. Centrumet kryllade av små affärer och man skulle säkert kunna tillbringa hela dagen här. Det fanns ett lokalt bryggeri som tyvärr var stängt. Men P-O hittade en affär där man åtminstone kunde köpa några flaskor av den lokala bryggden. Efter lite shopping och insupande av den unika atmosfären såg körde vi vidare mot Chicago. Vi körde på småvägar genom ett böljande jordbrukslandskap som fortfarande påminde mycket om Sverige. Allt gick bra ner mot Chicago. In i stan fastnade vi i lite bilköer, inte sådär jättefarligt men vi blev ändå C:A 40 minuter försenade. GPSen lotsade oss säkert till hotellet men det var en lätt overklighetskänsla när Chicagos imponerande skyline med alla dom stora skyskraporna tornade upp sig. Det var svårt att fatta att man verkligen var här. Vi Checkde in på hotellet och gav oss sedan in i nattlivet. Vi hittade en tapasrestaurang som var utmärkt. Sen gick vi på Buddy Guys legends bluesclub som visade sig ligga bara runt hörnet från hotellet. Vi hade tur och fick se en kanonkonosert med Miss Peachez en på många sätt stor kvinna med bra glöd i rösten. Hennes gitarrist Tornzo Cannon gjorde också ett soloset som glödde av Chicagoblues. En fantastisk avslutning på kvällen.