Slätten breder ut sig i södern. Det är över 35 grader varmt, som mest hade vi en yttertemperatur på 39 grader, promenaderna blev inte så långa promenader från luftkonditioneringen i bilen. Solen gassade men utsikten var milsvidd och vägarna var spikraka så långt man kunde se.
Vi stannade vid en turistinformation för Highway 61 och fick tipset om en lunchrestaurang nära, mitt ute i ingenstans där vi var.
Restaurangen hette Holliwood café. Damen som informerade oss sa att "It looks like a dump outside, but its nice inside and it has great food"
Hon hade rätt det var risigt på utsidan...
...men trivsamt på insidan.
Maten var god vi delade på Catfisch och en hamburgare bägge smakade utmärkt.
Nästa stop blev Delta blues Museet i Clarksdale. Det är en liten ort mitt i staten Mississippis bommulsbälte. Det är här i trakterna som bluesen föddes och här de sista resterna av original deltabluesen finns kvar, säger dom som vet.
Museet är under uppbyggnad men redan nu är det mycket intressant. Kan bli hur bra som helst när det byggs klart. Det är en hyllning till många stora musiker som annars skulle riskera att glömmas bort. Museet ger förutsättningar att föra musiken och historien till kommande generationer.
Med sådana här enkla bilar utan alla moderna bekvämligheter som luftkonditionering körde bluesmusikerna omkring på dåliga, dammiga och varma vägar. Om dom var så framgångsrika så att dom hade råd med bil, de flesta var inte de utan fick gå eller lifta.
Muddy Waters stuga var rekonstruerad på museet.
Liksom Muddy Waters själv.
Nästa stop i Clarksdale blev blev Riverside hotel innan svängde vi förbi gatan nedan.
Hemvist för många bluesmusiker och man kan bara ana hur mycket bra musik som spelats och skapats här.
Trots det skabbiga yttre så lär hotellet fortfarnde vara i drift och rummen lär vara hyfsade.
Fast man undrar om det stämmer...
...vi hade i alla fall inte tid att kolla för vi hade lite stop kvar på Blues Highway och eftermiddagen började bli sen.
Här nere är vidderna oändliga.
Det har varit rekodtorrt och majsen står sönderbränd på enorma fält. Jordbruksmaskiner river upp gigantiska damm moln.
Nästa stop var Dockery plantation, var det här bluesen föddes?
Eller var det på plantagen där borta?
Ingen vet men nånsastans här var det.
Det var helt folktomt och blues spelades från dolda högtalare. Härlig känsla att vara här. I förmiddags stod vi bland Elvis Caddilacs, utan det som hände här ingen Rock N Roll och ingen Elvis, det var här det började. Eh eller nästan här.
Vi fortsatte i värmen till nästa stopp.
Vi körde förbi bommulsfält.
Träsk.
Och ut på sliriga grusvägar.
Innan vi kom till dagens slutmål.
En liten kyrkogård.
Här sägs Robert Johnsson vara begravd. Han spelade bara in ett tjugotal låtar innan han mördades 1938. Hans plattor sålde några tusen ex när dom gavs ut. Han blev så småningom den mest mytomspunna deltabluesmusikern, sålde han verkligen sin själ till djävulen vid den där vägkorsningen? Sålde gjorde han verkligen 1990 när en remastrad nytugåva av hans inspelningar sålde i mer än en miljon ex.
Efter kyrkogården åkte vi till Hotellet i Grenville efter en lång men spännande dag på jakt efter Bluesens rötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar