Onsdag 5 september Key West del 2

Efter stranden blev det en gångtur i Key West. Det finns en hel del pirer som går ut i vattnet, men nej man kunde inte se Cuba från dom

Så småningom kom vi till USAs sydligaste plats, en boj markerade var den är.

På vägen in mot stan träffade vi på en rolig brevlåda....

...och ett fototillfälle som inte fick missas.

Sloppy Joes bar lär ha varit Hemingways stamställe. Key West var en av författarens favoritplatser och han hade ett hus här.

Tuppar var ett pitoreskt inslag i gatubilden, dom sprang omkring lite överallt.

I stadskärnan är den äldre bebyggelsen välbevarad.

En del statyer dansade.

Efter gångturen tog vi en förfriskning på en bar som var inredd med visitkort, dollasedlar och små lappar som kunder fäst i taket genom åren.

Sedan var det dags att åka hem med bussen. Färden gick genom öarna i solnedgången.

Det var vackert men en bit utanför Key West fick bussen mekaniska problem. Chauffören visade sig inte vara värdens smidigaste, han bara stannade och gick ut, sysslade med något i motorn och kom sedan tillbaka och började köra igen utan att säga något till oss passagerare.

Efter tio minuters körande stannade han igen och proceduren upprepades. Han gick ut mekade och kom tillbak utan att säga något. Nu hördes det tydligt att något var fel med motorn och bussen kom inte upp i fart. P-O gick fram till chaufören och frågade vad problemet var, chauffören svarade kort att motorn var överhettad på grund av en dålig kylslang men han menade att det skulle gå att köra tillbaka till Miami.

Tredje stoppet körde han in på en Mcdonalds vilket verkade märkligt, vi tyckte det hade varit vettigare att stanna vid en verkstad eller en mack. Där lånade han en vattenslang med vilken han tycket han skulle kyla motorn. Vid stoppet fick vi se hans fina lagning av slangen med en tygbit.

Vi började ifrågasätta hans lämplighet hade det inte varit bättre att köpa silvertejp? Han envisades med att kyla motorn med slagen och gav sedan knapphändig information till oss passagerare och skulle promt fortsätta mot Miami. P-O sa till honom att ringa in en annas buss och försökte få honom att förstå att vi kommer aldrig att ta oss till Miami med denna bussen. Efter mycket tjat så ringde han efter en extrabuss men skulle ändå fortsätta så det blev in i bussen en fjärde gång.

 

 

 

 

 

Vi tröstade oss med en glass innan den vådliga färden återupptogs. Nu lät bussen värre än någonsin den rullade sakta framåt i ungefär en mil innan den slutligen uppgav sin sista suck och stannade. Som tur var kunde chaffisen precis rulla in den vid en mack. Det var mörkt och myggor överallt. Vi var nära Everglades och vi var glada att vi inte fick dödstöten för bussen mitt ute i dom obebodda trakterna där. Då hade vi blivit helt uppätna av myggor.

Efter en halvtimmes väntande kom den andra bussen och hämtade oss. Den nya bussen visade sig inte vara mycket bättre än den gamla. Airconditionen fungerade knappt och stötdämparna var helt utslitna, det märkte vi eftersom den nya chauffören körde som en galning. Han höll inte en hastghetsbegränsning, körde mot rött ljus och gjorde ett par vansinnesomkörningar. Folk i bussen skrek när han gjorde inbromsningar och kryssade i filerna med bussen. Vi var mycket glada för att vi kom fram till Miami utan att en olycka hände. Efteråt såg vi att bolaget hade massor av klagomål på Trippadvisor. Vi skrev dit ett själva för att varna folk för att åka med detta bolaget.